Denna gång är det Apple AirPort Express 802.11n Wi-Fi andra generationen som är föremål för att packas upp.
Denna kommer agera som en förlängning av min Apple AirPort Extreme (som jag i min iver att få upp glömde unboxa, tyvärr). Lådan kommer inslagen i plast som jag här ovanför slitit bort för att slippa onödiga reflexer. Även själva enhet är väl inslagen i plast.
Här framgår det tydligare av reflexerna hur väl paketerat enheten är. Kameran hade tyvärr svårt att veta vart fokus skulle vara.
Även runt enheten och över I/O-portarna sitter det en skyddande film som till skillnad från omslaget inte är transparent.
Närstudie av skyddsfilm. Apple sparar verkligen inte på krutet när det kommer till detaljer. Inte ens en tejpbit undkommer designavdelningens klor.
I lådan döljer sig en apparatsladd och manual, mer än så är det inte. Tjusigare förpackad apparatsladd får man dock leta efter.
Denna AP ersätter min D-Link DAP-1522 och kommer som sagt brygga mitt trådlösa nätverk från min Apple AirPort Extreme som i sin tur ersatte D-Link DIR-655. Skiljer sig då denna uppsättning något från tidigare med D-Link prestandamässigt? Det kan jag inte svara på – jag hittar nämligen inte min data från testtillfället. Generellt så fungerar det minst lika bra. Installationen via Airport-verktyget (finns för både Windows och OS X) var dock en ren barnlek till den grad att jag tar av mig hatten för Apple.
Något jag däremot kan konstatera är att Apple AirPort Extreme INTE lider av många samtidiga anslutningar vid bittorrent-överföring. Strypt bandbredd (c:a 10 Mbps) vid bittorrent var ursprungligen den egentliga orsaken till att jag bytte ut D(own)-Link till förmån för Apple.
Too Extreme For You 
