2X3M4U a.k.a. Stacker (intern benämning) har nu tuffat på i drygt två år utan några egentliga problem. Förr eller senare växer man ändå till slut ut skorna och det är vad som har hänt nu; lagringsutrymmet räckte inte längre till. När lagringsutrymmet minskar innebär det inte enbart problem med att få in det där sista spelet eller tömma kameran på 300 RAW bilder à 10-15 MB. Nej, minskat lagringsutrymme innebär även försämrad funktionalitet som kan påverka prestandan – och då kan det gå riktigt segt. Så vill vi ju inte ha det. Vad gjordes och vad blev resultatet? Läs vidare för att få svaret!
Redan från början fanns en önskan om mer lagringsutrymme, något som 2011 års prissättning och utbud begränsade kan man säga. Två år senare har priset per GB närmat sig ¼ och de största (och prismässigt överkomliga) SSD är inte längre bara på ”fjuttiga” 120 GB. Dags att uppgradera!
Konfiguration före uppgradering:
2 x Intel X25-M G2 à 80 GB i RAID0. Totalt 160 GB (149 GB tillgängligt). Systemdisk (C:)
2 x Corsair Performace Series P64 à 64 GB i RAID0. Totalt 128GB (119 GB tillgängligt). Lagringsdisk (D:)
Konfiguration efter uppgradering:
1 x OCZ Vertex 4 à 256 GB (238 GB tillgängligt). Systemdisk (C:)
1 x OCZ Vertex 4 à 256 GB (238 GB tillgängligt). Lagringsdisk (D:)
Migrera data
Att installera Windows på nytt och alla program finns inte på kartan. I mitt fall anser jag att fördelarna inte väger över nackdelarna helt enkelt. Jag valde att klona och för det så tog jag till min hjälp mina gamla trotjänare Acronis True Image Home 2011 och Icy Box SATA-till-USB dockningsstation.
Själva operationen är enkel (så länge man inte har dynamiska hårddiskar). Man startar Acronis från Windows och pekar ut källa och mål. Datorn startas om och kloningen påbörjas – något jag uppskattade tog c:a 20 minuter för 100 GB och SSD.
Efter kloningen monterades de gamla hårddiskarna ur och de nya in. Datorn startades men inte mycket hände. Utöver lite ljud från fläktar och pump så kom jag inte förbi R.O.G-loggan. Rutinerad som jag är så drog jag även ur apparatsladden och väntade en stund innan jag försökte starta dator på nytt och voilà! Nu kunde jag komma in i BIOS och ändra uppstartsalternativen med en lättnadens suck.
Prestanda
OCZ Vertex 4 är specificerade för SATA 3.0 och 6 Gb/s. Asus Rampage II Gene med X58-styrkretsar är dessvärre bara specificerade för SATA 2.0 och 3 Gb/s.
I den nya konfigurationen har jag alltså frångått RADI0, något som gjordes främst av praktiska skäl. Att klona RADI0 till RAID0 hade blivit för omständigt för min smak (men kanske sker det inom en snar framtid). Så frågan är då: hur står sig Vertex 4 när den bara kan prestera c:a 50% av sin prestanda jämfört mot de äldre SSD som dessutom är i RAID0?
Före uppgradering:
Här ser vi de två raid-grupperna. Mätningarna gjordes när datorn var relativt ny. Den observante noterar säkert att systemdisken har en varning. Det beror på att jag faktisk klonade min ursprungliga installation från en raid-grupp bestående av två WD VelociRaptor 150 GB och felet beror på sk misalignment. Jag fixade detta senare och resultat blev något bättre men inte mycket.
Efter uppgradering
Här valde jag att endast mäta systemdisken eftersom båda Vertex 4 i det här fallet är identiska (får vi hoppas). Dessutom är det så mycket lagringsutrymme kvar så eventuella skillnader kommer inte påverka mätresultatet.
Slutord
Att OCZ Vertex 4 förlorar striden vad gäller läshastigheten mot Intel X25-M i RAID0 kom kanske inte som någon överraskning. Inte heller att Vertex 4 skulle vinna när det kom till skrivhastighet. Att Corsair P64 i RAID0 fick stryk både på läs- och skrivhastighet var däremot en lite otippad överraskning. Resultatet av syntetiska tester är för övrigt i linje med en rad artiklar och testar på internet (om än med SATA 3.0 och 6 Gb/s).
I praktiken då? Efter dryg två veckor med Vertex 4 kan jag inte påstå att jag direkt märker av den lägre sekventiella läshastigheten. Jag inbillar mig emellanåt att det går något långsammare men aldrig så det stör. Tyvärr gjordes inga praktiska mätningar med specifika program innan uppgraderingen, något som gör vidare analys meningslös egentligen. Däremot utmärker sig skrivhastigheten, speciellt i Adobe PS Lightroom 3. Tidigare kunde det – i bästa fall – ta minuter att läsa igenom +300 bilder från CF-kortet i kameran. Nu tar det på sin höjd 20 sekunder med miniatyrbilder! En markant förbättring.
Valet av OCZ Vertex 4 berodde inte på dess hastighet, utan på dess oöverträffade förmåga att motstå försämrad prestanda över tid, samt skrivhastigheten. Om denna egenskap, wear leveling, sker på bekostnad av förkortad livslängd återstår att se men till dess håller vi tummarna 😉
Too Extreme For You 